Fick ett samtal idag från en av mina patienter. Personen ifråga har börjat jobba och har fått ont i bäckenet igen, drygt ett år efter förlossningen.
Vårdpersonal. Kan ej vila alls under arbetsdagen. Drar bl a tunga sängar. Engagerad person. Älskar sitt jobb, och vill jobba. Hon undrar om det är farligt att gå emot smärtan och jobba på ändå, trots smärta i bäckenet. Funderar på att byta jobb nu. Går hela dagen, lyfter. Endast en kort rast. Finns ingen möjlighet till kortare vilostunder. Tycker att det känns svårt att söka nytt jobb och säga att har besvär från bäckenet. Undrar om är farligt, om bäckenet kan skadas?
Svar: Det är viktigt att du blir medveten om hur du gör saker på arbetet. Finns det ngt du kan göra för att underlätta för kroppen? Bra skor (ex utprovad löparsko)? Koppla på stabiliserande muskler innan du drar sängen och känn att du har stöd från ”skelettet” (kan man bl a träna på via feldenkraismetoden). Använda bälte när går mkt. Hur sitter du och står? Viktigt att belasta kroppen symmetriskt, stå på båda benen, sitt på båda sittbensknölarna.
Prata med arbetsgivaren och var tydlig med att du vill jobba, men skulle behöva stöd under en period med möjlighet att kunna vila bäckenet ibland, ex lägga sig ner under rasten. Göra övningar dagligen som kan fås av sjukgymnast/fysioterapeut. Ett annat tips är att ladda ner appen mammamage.se för specifika övningar av stabiliserande muskler.
Klart att du kan söka nytt jobb trots besvären från bäckenet. Lyft upp ditt engagemang att du vill jobba. Det andra kommer att lösa sig med tiden. Lär känna din kropp och hur du ska använda den. Balans mellan träning, aktivitet och vila.
Vi lever i en tid som inte tar hänsyn till det mänskliga. Arbetsgiveren ska vara rädd om bra personal. Ställ krav på arbetsgivaren, eller byt arbetsplats. Arbete mår man bra av. Det gäller bara att hitta rätt nivå där bäckenet klarar belastingen. Svaret på frågan om det är farligt är, nej. Det är dock viktigt att ta hand om kroppen, avlasta bäckenet och träna upp och stärka upp kroppen. Gå ej emot smärtan. Sträva efter smärtfrihet, annars har du gjort för mkt.
Mvh Martina Skoog Fysioterapeut